Den som väntar på nåt gott

Det var ganska suktande att vara på semester ute i sommarhuset när man fick veta att efterlängtade Tales of Vesperia kommit på posten. Nåja, jag ska inte klaga för mycket, jag hade med mig PSP:n och spelade mer än 20 timmar av Crimson Gem Saga (mer om det spelet vid ett annat tillfälle). Väl hemma igen, så stod jag inför dilemmat att fortsätta på Star Ocean 4, som jag ändå spelat 10 timmar av, eller om jag skulle hoppa rätt in i Tales tecknade värld.

Jag valde det senare. Star Ocean 4 i all ära, men jag kunde inte hålla mig. Alla denna väntan och längtan hade satt sina spår och jag är glad över mitt val. Kristoffer påbörjade även han Vesperia, men bytte igår tillbaka till SO4, då han ändå spelat 33 timmar av spelet. I skrivande stund är han på skiva tre och jag undrar om han har så mycket kvar egentligen... Hursomhelst så var han igår kväll smått lyrisk över hur storyn växer till sig på andra skivan, han uttryckte det som att "det är ett helt annat spel". Känns bra att ha ytterligare ett bra spel att sätta tänderna i efter Vesperia, när jag nu klarar det.

Det verkar iallafall som att tidningen Levels betyg på dessa två spel, 6 för SO4 och chockerande 5 för ToV, är förbannat jäkla missvisande. Iallafall om man gillar japanska rollspel.

Spel med 4 i titeln

När Suikoden IV var nytt hade jag höga förhoppningar. Eftersom del tre i serien vid den tiden inte föll mig i smaken, betyngde jag del fyra med önskningar om att vara allt tvåan var och lite till. Tyvärr infriades inte mina önskningar. Långsamma seglatser över ett näst intill tomt hav och mängder av strider mot sjögräs, gjorde att jag tappade modet och stängde av.

Det är tur att Kristoffer finns och kan vara min guideläsare (så att man ser till att få alla 108 karaktärer) och ibland lyckas spel bli mycket roligare om man är två. Precis som i fallet med Suikoden 3, har jag nu klarat S4, många år senare. Det är den svagaste delen i serien (bortsett från Tierkreis som jag inte ens räknar till huvudserien), med en huvudperson som bara har ett enda ansiktsuttryck, springer som om han har skitit på sig, och som inte har nån bakgrundshistoria överhuvudtaget. Med andra ord är han på tok för tråkig och intetsägande för att vara en huvudkaraktär.

Striderna är bra för att de går tillbaka till den klassiska stilen från ettan och tvåan, iallafall till större delen. Man får bara ha med sig 4 karaktärer, vilket gör valet så mycket svårare. Många gånger vill man bara kasta Hjälten åt sidan till förmån för någon annan, men nej, det går ju inte för sig... Det är ett ganska kort spel när man har guiden till sitt förfogande. Det tar förstås längre tid när man seglar runt på eget bevåg, men 23 timmar är ungefär så lång tid som det tar att klara S1 och visst förväntar man sig lite mer av ett PS2-spel. I efterhand så har jag svårt att ens komma på vad det var spelet handlade om, och är mest glad över att man stöter på Ted från Suikoden 1. Jag hade mycket hellre sett honom som huvudperson då han är överlägsen Hjälten på alla sätt och vis.


För en tid sedan släpptes Star Ocean 4. Som vilken annan JRPG-spelare såg jag såklart fram emot spelet. Men med tanke på att The Second Story är den bästa delen i serien så hade jag inte några stora förväntningar. Jag har ännu inte kommit så långt i spelet men närmar mig 10 timmar spelade och det jag spontant känner just nu är att rösterna inte är så farliga som jag trodde att de skulle vara. Är speciellt imponerad av Edge röstskådis, som får honom att låta betydligt mer mogen än vad som normalt är fallet.

Musiken är klassisk Sakuraba, men blir nästan för mäktig ibland. För att inte tala om grafiken. Det är nästan så jag får sitta och kisa för att allt är så övernaturligt skarpt och färgglatt. Men jag tycker att det är roligt att spela, även fast det kan vara väldigt långt att springa och stridsmusiken ibland blir tjatig. Mycket av det som gör Star Ocean till just Star Ocean är ju alla skills, att skapa items med mera och det fungerar som tur är mycket bättre här än vad det gjorde i Star Ocean 3.

Det sista spelet jag ska skriva om i detta inlägg, blir Final Fantasy IV - The After Years som finns för nedladdning på VC. Jag hör till dem som tycker att remaken av FF IV till DS var bra och kul att spela. Men att överhuvudtaget få en fortsättning på FF IV, det om något är stort. Spelet släpps i flera olika delar, dels själva huvudstoryn och sedan några sidospår kopplade till olika karaktärer. Jag har bara testat den första halvtimman i spelet, men det bådar gott. Man får helt enkelt se After Years som fanservice, precis som Megaman 9 var för många.

Idag är första dagen på min semester, och jag hoppas att jag kommer hinna klämma in både spelande och latande. För som vanligt är det alltid så att det finns så många spel att spela, men alldeles för lite tid. Trevlig sommar på er allihopa!

Det blir en bra spelsommar

Sommaren brukar normalt vara ganska händelselös vad gäller spelreleaser. Men jag upplever att sommaren är räddad, om den nu skulle bli regnig, eller alldeles för solig.

Star Ocean: The Last Hope och Tales of Vesperia är båda planerade för release i juni. Att Vesperia kommer först nu, när det funnits i handeln i USA sedan slutet av augusti förra året, är sorgligt och löjligt. Tales of Graces hann ju t o m bli utannonserat.

Ett spel som släpptes bara för en vecka sedan är Little King's Story till Wii, vilket kommer som en ganska trevlig och oväntad överraskning. Rollspelen har inte duggat tätt direkt och jag är lite nyfiken på vad det här spelet har att erbjuda.


Edit: Och så glömde jag ett till spel som såklart kommer förgylla alla rollspelares sommar. Crimson Gem Saga som släpps till PSP nu i slutet av maj (import), ser ut att kunna bli den perfekta följeslagaren under en längre resa.