Suikoden: nu och då

Än så länge har jag spelat 10 timmar av Suikoden: Tierkreis. Ska jag vara ärlig mot mig själv, så är jag osäker på om det kommer bli fler än så. Något av det värsta jag vet, är att inte spela klart spel, om de förstås inte är helt ospelbara. Tierkreis är inte ospelbart, långt ifrån, men det har inte fått det genomslag hos mig som flera andra delar i serien har.

Tierkreis utnyttjar DS potential och stoltserar med vackra 2D-bakgrunder, musiken är magisk och låter verkligen som Suikoden-musik ska låta, om man nu kan uttrycka sig så. Det här är vad jag gillar bäst med ST, miljöerna och musiken. Resten av spelet, finner jag att jag mest stör mig på.

Tillåt mig att klaga

Alla karaktärer har en otroligt vacker karaktärsdesign, något som dessvärre inte tagits tillvara på. Blockiga, fula, till hälften odetaljerade 3D-karaktärer, som påminner om chibis, fyller spelet. Jag tänker på Chrono Trigger till DS, som slapp undan en ansiktslyftning rent grafiskt och som vann mycket på det. Jag förstår för allt i världen inte varför inte fler utnyttjar potentialen som 2D-grafik faktiskt har. Har Konami helt glömt bort Suikoden 1 och 2 och vad de lyckades skapa då, med väldigt simpla medel?

Konami har lyckats klämma in röster, iallafall under de första timmarna, de blir som tur färre med tiden, för de håller ingen hög kvalité, förutom kanske ett par personer. Tempot på dialogerna är vansinnigt högt, det snubblas över ord, talas otydligt, med noll inlevelse och känsla för manuset, som nog hade upplevts som bra om rösterna varit bättre, eller uteslutits totalt. Något av det värsta vad gäller just rösterna, är att vissa namn uttalas annorlunda mot hur de stavas i spelet, som om röstskådisarna har haft en annan översättning än vad vi spelare får. Exempel: Rizwan i text blir Lizlan i tal. Kureyah i text blir Claire i tal. Oförlåtligt och slappt om man frågar mig.

Vad som också känns tråkigt är att storyn utspelar sig i en helt annan värld än tidigare Suikoden-spel. Till slut var mitt huvud bara fyllt av negativa tankar så fort jag spelade Tierkreis; varför springer huvudpersonen så långsamt, varför är striderna så oinspirerade, varför har de ändrat så att alla kan ha olika vapen istället för ett personligt som man smider för att stärka, varför är jag inte nyfiken på vad som ska hända? Visst har jag en förhoppning om att nån gång klara Suikoden: Tierkreis, men just nu känns den bedriften så långt bort. Jag vill heller inte spela nåt som till hälften liknar det Suikoden man känner och älskar. Så jag och Kristoffer bestämde oss för att spela igenom alla spel i serien, utom just Tierkreis och Tactics.

Där allt började

På två dagar har vi spelat igenom första Suikoden till PS, fast nu spelade vi det på PS3 då jag köpt det från PSN. Det här var min tredje genomspelning och ändå känns allt så nytt och fräscht. Jämfört med Tierkreis känns det så mycket mognare, och trots små språkfel i översättningen (vilket jag har överseende med) så är storyn riktigt bra och gripande.


Striderna är snabba och ger alldeles lagom tuggmotstånd, men blir det nån gång för simpelt så är det bara att släppa fienderna fria. Jakten på de 108 karaktärerna följer som en röd tråd genom hela spelet. Efter 10 timmar i Tierkreis satt jag fortfarande och undrade när, hur, var och varför man skulle börja rekrytera på allvar. Miki Higashino sätter ribban högt med sina kompositioner och man lindas verkligen in i världen. Hennes fingertoppskänsla för musik är makalös och det är många verk som jag alltid kommer ha en speciell plats för, t ex Distant Mountain, People of Great Pride, Forgotten Days och An Old Irish Song - Dragon Fortess Theme. Att se sitt headquarters växa till sig och få fler skrymslen och vrår ju fler som följer en är barnsligt kul.

Det är nästan så att jag inte vill räkna Tierkreis till den riktiga Suikoden-serien. Det är en parentes, ett mellanting. Jag önskar att Suikoden 6 redan var utannonserat, men innan det sker kan jag bara sitta och hoppas och önska att det spelet bättre tar tillvara på det Suikoden tillförde RPG-genren. Och för att nysta vidare på den här känslan som infunnit sig, så ska vi nu på en gång börja spela Suikoden 2. Det kommer bli magiskt.