Att ge spel en andra chans

År 2004 testade jag Suikoden 3 för första gången. Då upplevde jag att det hade gått ifrån allt det som Suikoden stod för. Jag tror jag spelade max 1 till 2 timmar, om ens det. Spelet kändes förvirrande, med allt hoppande mellan kapitel och karaktärer. Jag saknade "hjälten" och 3D-världen kändes malplacerad och påklistrad, nästan oäkta. Jag släppte taget om spelet och tänkte inte så mycket mer på det.


Det är tur att jag inte är en sådan som säljer mina spel, även fast jag inte gillar dem. Nu, 5 år senare, var jag äntligen mogen att ta till mig 3:an. Med 16 timmar spelade kan jag bara erkänna att jag är charmad av karaktärerna, den mogna och välberättade storyn, referenserna till personer från 2:an, och rent allmänt känns världen mer på riktigt än vad jag trodde var möjligt.

Grafiken må vara föråldrad, men det betyder inte att det är fult. Musiken är om möjligt ännu bättre än i ettan och tvåan. Hursomhelst, så blir jag alltid lika glad när jag kan lära mig själv en riktig läxa, och ta tag i ett spel jag trodde bara skulle samla damm i min hylla. Jag återkommer med fler insikter och åsikter om Suikoden 3 när det är avklarat.

Suikoden: nu och då

Än så länge har jag spelat 10 timmar av Suikoden: Tierkreis. Ska jag vara ärlig mot mig själv, så är jag osäker på om det kommer bli fler än så. Något av det värsta jag vet, är att inte spela klart spel, om de förstås inte är helt ospelbara. Tierkreis är inte ospelbart, långt ifrån, men det har inte fått det genomslag hos mig som flera andra delar i serien har.

Tierkreis utnyttjar DS potential och stoltserar med vackra 2D-bakgrunder, musiken är magisk och låter verkligen som Suikoden-musik ska låta, om man nu kan uttrycka sig så. Det här är vad jag gillar bäst med ST, miljöerna och musiken. Resten av spelet, finner jag att jag mest stör mig på.

Tillåt mig att klaga

Alla karaktärer har en otroligt vacker karaktärsdesign, något som dessvärre inte tagits tillvara på. Blockiga, fula, till hälften odetaljerade 3D-karaktärer, som påminner om chibis, fyller spelet. Jag tänker på Chrono Trigger till DS, som slapp undan en ansiktslyftning rent grafiskt och som vann mycket på det. Jag förstår för allt i världen inte varför inte fler utnyttjar potentialen som 2D-grafik faktiskt har. Har Konami helt glömt bort Suikoden 1 och 2 och vad de lyckades skapa då, med väldigt simpla medel?

Konami har lyckats klämma in röster, iallafall under de första timmarna, de blir som tur färre med tiden, för de håller ingen hög kvalité, förutom kanske ett par personer. Tempot på dialogerna är vansinnigt högt, det snubblas över ord, talas otydligt, med noll inlevelse och känsla för manuset, som nog hade upplevts som bra om rösterna varit bättre, eller uteslutits totalt. Något av det värsta vad gäller just rösterna, är att vissa namn uttalas annorlunda mot hur de stavas i spelet, som om röstskådisarna har haft en annan översättning än vad vi spelare får. Exempel: Rizwan i text blir Lizlan i tal. Kureyah i text blir Claire i tal. Oförlåtligt och slappt om man frågar mig.

Vad som också känns tråkigt är att storyn utspelar sig i en helt annan värld än tidigare Suikoden-spel. Till slut var mitt huvud bara fyllt av negativa tankar så fort jag spelade Tierkreis; varför springer huvudpersonen så långsamt, varför är striderna så oinspirerade, varför har de ändrat så att alla kan ha olika vapen istället för ett personligt som man smider för att stärka, varför är jag inte nyfiken på vad som ska hända? Visst har jag en förhoppning om att nån gång klara Suikoden: Tierkreis, men just nu känns den bedriften så långt bort. Jag vill heller inte spela nåt som till hälften liknar det Suikoden man känner och älskar. Så jag och Kristoffer bestämde oss för att spela igenom alla spel i serien, utom just Tierkreis och Tactics.

Där allt började

På två dagar har vi spelat igenom första Suikoden till PS, fast nu spelade vi det på PS3 då jag köpt det från PSN. Det här var min tredje genomspelning och ändå känns allt så nytt och fräscht. Jämfört med Tierkreis känns det så mycket mognare, och trots små språkfel i översättningen (vilket jag har överseende med) så är storyn riktigt bra och gripande.


Striderna är snabba och ger alldeles lagom tuggmotstånd, men blir det nån gång för simpelt så är det bara att släppa fienderna fria. Jakten på de 108 karaktärerna följer som en röd tråd genom hela spelet. Efter 10 timmar i Tierkreis satt jag fortfarande och undrade när, hur, var och varför man skulle börja rekrytera på allvar. Miki Higashino sätter ribban högt med sina kompositioner och man lindas verkligen in i världen. Hennes fingertoppskänsla för musik är makalös och det är många verk som jag alltid kommer ha en speciell plats för, t ex Distant Mountain, People of Great Pride, Forgotten Days och An Old Irish Song - Dragon Fortess Theme. Att se sitt headquarters växa till sig och få fler skrymslen och vrår ju fler som följer en är barnsligt kul.

Det är nästan så att jag inte vill räkna Tierkreis till den riktiga Suikoden-serien. Det är en parentes, ett mellanting. Jag önskar att Suikoden 6 redan var utannonserat, men innan det sker kan jag bara sitta och hoppas och önska att det spelet bättre tar tillvara på det Suikoden tillförde RPG-genren. Och för att nysta vidare på den här känslan som infunnit sig, så ska vi nu på en gång börja spela Suikoden 2. Det kommer bli magiskt.

Det blir en bra spelsommar

Sommaren brukar normalt vara ganska händelselös vad gäller spelreleaser. Men jag upplever att sommaren är räddad, om den nu skulle bli regnig, eller alldeles för solig.

Star Ocean: The Last Hope och Tales of Vesperia är båda planerade för release i juni. Att Vesperia kommer först nu, när det funnits i handeln i USA sedan slutet av augusti förra året, är sorgligt och löjligt. Tales of Graces hann ju t o m bli utannonserat.

Ett spel som släpptes bara för en vecka sedan är Little King's Story till Wii, vilket kommer som en ganska trevlig och oväntad överraskning. Rollspelen har inte duggat tätt direkt och jag är lite nyfiken på vad det här spelet har att erbjuda.


Edit: Och så glömde jag ett till spel som såklart kommer förgylla alla rollspelares sommar. Crimson Gem Saga som släpps till PSP nu i slutet av maj (import), ser ut att kunna bli den perfekta följeslagaren under en längre resa.