Spelet som RPG-fansen glömde

Det har gått snart ett halvår sedan Valkyria Chronicles släpptes i Europa, och några dagar senare i USA. Jag spenderade över 70 timmar tillsammans med karaktärerna i den lilla milisstyrkan som försvarade landet Gallia och det var länge sen jag föll så hårt för ett spel. Det slutade med att jag köpte 3 ex av spelet, det fjärde var en present och nyss beställde jag guiden. Det var nån sorts panik jag kände. Tänk om nåt skulle hända spelet, jag måste köpa fler. Varför säljer det så dåligt, jag måste köpa fler. Just det här med försäljningen är en sorglig historia, och om man ska tro vad jag läste i kommentaren bredvid en video på YouTube så ska detta spel sluta säljas i USA.

Det är nu jag börjar få svårt att förstå mig på folk. Det har varit så mycket tjafs om att det inte släpps spel till PS3:an, och det som kommer håller ingen hög kvalité. Alla sitter och väntar på att Den Stora Dagen ska komma, dagen då FF XIII släpps. Det gör mig så ledsen, att högkvalitativa produktioner, just som Valkyria Chronicles, bara hamnar i skymundan, glöms bort, ignoreras, släpptes det ens? Detta trots att i stort sett alla recensioner på nätet och i tidningar har uppvisat ett högt betyg. Hur kan det gå så fel?

Att mediokra spel, som ibland lider av bl a grafikproblem, av typen Infinite Undiscovery och The Last Remnant lockar köpare, är för mig ofattbart. Är det ingen som bryr sig om vad de spelar längre? Är rollspelare inte ett dugg intresserade av story, spelbarhet, kontroll, nytänk, musik med mera? Om man bara går på yta är jag iallafall en av dem som tycker att Valkyria Chronicles ser mycket mer intressant ut med sin unika CEL-shading som allra mest påminner om vattenfärg, men som ändå lyckas lyfta fram även de minsta av detaljer.

Missförstå mig rätt, Infinite Undiscovery och The Last Remnant har lika stor rätt till sin publik som nåt annat spel, och många tycker säkert att de är kul. (Jag spelade hela disc 1 av IU, sen slutade jag spela, så det var inget för mig.) SRPG-scenen är förmodligen ganska liten i vårt avlånga land, men med Valkyrias unika FPS-liknande inslag så hoppades man ju att spelet på nåt sätt skulle ta mark. Eller iallafall få fotfäste.

Jag minns än idag den krampaktiga känsla som infann sig i bröstet när jag såg introt för första gången. Och andra gången, och tredje gången och fjärde... Känslan finns kvar där än. Den går inte att skaka av. Hur många gånger jag än tittar på det. Sakta men säkert målas världen upp, tar form och sätts sen i rörelse. I bakgrunden hörs stråkar som skvallrar om smärta och vemod, men även viljestyrka och kurage. Det är verkligen Valkyria Chronicles i ett nötskal. Men istället för att skriva en massa, lämnar jag över till detta fantastiska intro. Så att ni som inte har sett, kan få se med egna ögon, kanske kan känna nästan som jag, kanske vill veta mera, kanske vill testa och spela. Vilja uppleva denna enormt kärleksfulla historia - än är det inte försent.

Valkyria Chronicles Intro
(Tack vare YouTubes wide-screen som får inlägget att se helt konstigt ut, får vi nöja oss med en länk. Klicka på!)

Jag kan iallafall trösta mig med att producenten Ryutaro Nonaka säger sig vara intresserad av att göra en uppföljare till spelet. Vilken extrem lycka jag skulle känna om det blir verklighet.